Som vuxna är vi vet ganska mycket mer än våra barn gör, men det betyder inte att vi delar åsikterna från våra små barn som får ignorera. Vi bör lyssna väldigt noga på särskilt små barn – och acceptera dem när de säger ”nej”!
- ”Nej, jag är inte hungrig.”
- ”Nej, jag behöver inte hjälp med att äta.”
- ”Nej, jag kan klä mig själv.”4. ”Nej, sluta kittla mig.”
- ”Nej, jag vill inte gosa nu.”
- ”Nej, det vill jag inte prova.”
- ”Nej, jag är rädd för det.”
- ”Nej, jag är inte hungrig.”
Vi brukade hata att tömma vår tallrik på lunch trots att vi inte var hungriga. Och idag? Idag gör vi precis likadant med våra egna barn.
Vi minns bäst när vi behöver mat och när inte. Förutsatt att godis inte äts i smyg kan du låta ditt barn själv bestämma om, när och hur mycket de vill äta. På så sätt utvecklar den också en hälsosam medvetenhet om sin kropp och sin hungerkänsla.
”Nej, jag behöver inte hjälp med att äta.”
Vi skär naturligtvis upp vår avkommas mat i små bitar eller väntar tills den är svalt och ätbar, men det kommer en tid då de vill göra allt detta själva – och det borde de.
Om vi misslyckas med att låta våra barn göra det själva kan det mycket väl vara så att de vid 8 års ålder fortfarande frågar efter mamma om köttbitarna är för stora. Inte en frestande möjlighet, eller hur?
”Nej, jag kan klä mig själv.”
Detsamma gäller det tröttsamma ämnet att klä på sig. Först kan de inte göra det ensamma, sedan vill de inte göra det ensamma. Men när vi tar vara på de tillfällen då de vill klä sig själva ger vi dem precis den hjälp de behöver.
”Nej, sluta kittla mig.”
Ibland finns det en hårfin gräns mellan nöje och smärta. När vi till exempel blir kittlade bör vi lyssna noga – fnissar folk fortfarande eller protesterar redan? Det kommer en punkt när vårt barn högt och bestämt säger: ”Nej, sluta!” samtal bör vi sluta omedelbart. Det är så ditt barn lär sig att lita på och att inte överskrida sådana gränser
Det är liknande med kel, kyss, kel. Ibland vill vi helt enkelt inte bli knuffade hela tiden – och ibland känner våra barn likadant. Vi ska alltid ta en vägran att kela på allvar men aldrig personligen
”Oj titta, du är stor nog att åka berg-och-dalbana nu.” Det är väl och bra, men om barnet inte vill så ska de inte behöva det. Detsamma gäller att spela fotboll, lära sig rida och mycket mer. Vi ska inte tvinga på våra barn något – någon gång kommer de att vilja prova själva och då blir det mycket roligare.
”Nej, jag är rädd för det.”
Vi ska aldrig hantera våra barns rädslor som om de är oviktiga eller fåniga eller som om vi inte behöver ta dem på allvar. När vi inser vad vårt barn är rädd för bör vi ta det på allvar, prata om det och absolut inte försöka starta någon form av exponeringsterapi – det kan bara göra saken värre.
Om Men om du ofta blir provocerad av din lilla översittare, vi har värdefulla tips till dig om hur du hanterar provokationer och förklara var sådant beteende hos barn kommer ifrån.
